Flera dagar
i veckan far ett team från CDPD ut till avlägsna bergsbyar för att träffa
funktionshindrade barn som inte har möjlighet att komma till centret. Under
dessa besök följs barnet upp efter senaste besök, får terapi och övriga familjen
uppmuntas att träna tillsammans med det funktionshindrade barnet. Som vanligt
är det målet med att stöda dessa barns utveckling att de skall kunna leva mera
självständligt och få bättre livskvalitet.
I torsdas
for en fysioterapeut, en assistent/ tolk, en chafför och jag ut på ett sådant
besök. Den första byn vi kom till var en pho-karen by vackert beläget uppe på
ett berg, bland slätter av odlingar och blommor. Det var sagolikt vackert där.
Jag har svårt att säga exakt hur pass primitivt man levde i denna by eftersom
vi då vi kom möttes av en ung tjej som lyssnade på musik i sin mp3spelare? Men
det vanliga i sånhär byar är iaf att man försörjer sig själv på några hönor, grisar
och kanske någon ko och så har man en landplätt där man odlar något. Kläderna var
både vanliga kläder, men även kläder i traditionella karen-tyg användes.
 |
| Otroligt vackert,eller hur? |
 |
| Sagolikt vackert |
 |
| Fysioterapeuten o assisten/tolken |
 |
| Jag och assistent/tolken framför ett karen-hus i den andra byn |
 |
| Karenstyle |
 |
|
Julblommorna
blommar för fullt här i norra Thailands bergsbyar!
|
Den andra
byn var belägen på ett helt annat ställe i en brant sluttning. Det finns
verkligen bebyggelse var som helst här! Båda barnen som vi besökte hade cerebral
palsy (cp). Intressant att besöka dessa familjer, så speciella förutsättningar.
Föräldrarna kanske inte har den bästa hälsan själva, de har troligen ett
jordbruk att sköta, okunskapen är oftast stor och vissa, speciellt om man har
buddistisk tro har synen att ett handikappat barn är ett straff från andar. Det
gör att man inte alltid vill ta emot hjälp. Så samarbetet med föräldrarna är
inte alltid det lättaste. Men den ansträngning teamet är beredda att göra för
ett barns skull är beundransvärd, många kilometrar körs med bil på riskfyllda
vägar för att om hjälpen tas emot kunna ge en människa möjlighet till ett
bättre liv.
Julblommorna är det enda här i Thailand som ger en julstämning just nu. Så jag bad att M skulle fota de juliga i Jakobstad. Så idag fick ja bilderna på mailen, ååååh juul :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar